sweetiegirl [bättre med blogg än utan]

Hello Saferide tror jag det är som har gjort en sång som heter "Last Bitter song" (som för övrigt har en underbar text - torde förresten stärka chanserna att det faktiskt är just Hello...). Klockrent dagens tema. Det är dags att sluta älta och ta tag i situationerna. Har sagt det många gånger förut, men nu är det faktiskt på riktigt. I wish.

Finns det någon som vet om man kan posta youtube-klipp på en sån här blogg som jag har? Jag har några klockrena på repris, men orkar inte riktigt leta i manualen...

Ekonomi är inte min favoritsak just nu, snarare den största klumpen jag har i magen.

Den nya hyresavin som jag fick igår förde med sig en lite för hög hyreshöjning för att det skulle kännas helt okej. Jag har lämnat min studieförsäkran, men vet inte om jag får csn-pengarna på fredag eller inte. Kurslitteraturen är svuindyr och det mesta är sådant som vi verkligen behöver köpa (inte hållbart - eller frå den delen *harkel* lagligt - att kopiera 300 sidor).

Som vanligt i början av året är det mycket räkningar och som grädde på moset fick jag en jättestor mobilräkning idag. Det trista för mig är att jag inte har några alternativ där. Den enda opertör som har täckning hemma hos mina föräldrar är Telia och när behöver jag mest en mobil? Om jag skulle få motorstopp eller så, ute på en skogsväg hemmavid.

Allt det här med A. och darling har naturligtvis upptagit en del av mina tankar under veckan. Jag kom att tänka på en gammal klassiker när jag kände mig som mest rådvill. Too much love will kill you - precis så känns faktiskt det här lyxproblemet jag ältar nu. Queen, ni vet.

Pratade länge med darling för några kvällar sedan och han var sötare än vanligt - kanske kände han på sig att jag håller på att glida bort? A. har jag träffat, men inte jättemycket. Men han sov här en natt och det var mysigt på alla sätt och vis. Dock blev det stelt på morgonen, kanske för att det blev stressigt, kanske för att jag tvingade i honom frukost, kanske för att vi var lite osäkra i situationen... Kanske har jag missbedömt det här med att han vill ha ett förhållande? Kanske har han tröttnat på att leka med mig? Kanske tycker han att det går för sakta? Yes, I know that communication is the key here - men det känns inte som rätt tid eller läge för ett sånt snack. Inte redan.
--------------------------------------------------------------
I'm just the pieces of the man I used to be
Too many bitter tears are raining down on me
I'm far away from home
And I've been facing this alone
For much too long
I feel like no-one ever told the truth to me
About growing up and what a struggle it would be
In my tangled state of mind
I've been looking back to find
Where I went wrong

Too much love will kill you
If you can't make up your mind
Torn between the lover
And the love you leave behind
You're headed for disaster
'cos you never read the signs
Too much love will kill you
Every time

I'm just the shadow of the man I used to be
And it seems like there's no way out of this for me
I used to bring you sunshine
Now all I ever do is bring you down
How would it be if you were standing in my shoes
Can't you see that it's impossible to choose
No there's no making sense of it
Every way I go I'm bound to lose

Too much love will kill you
Just as sure as none at all
It'll drain the power that's in you
Make you plead and scream and crawl
And the pain will make you crazy
You're the victim of your crime
Too much love will kill you
Every time

Too much love will kill you
It'll make your life a lie
Yes, too much love will kill you
And you won't understand why
You'd give your life, you'd sell your soul
But here it comes again
Too much love will kill you
In the end...
In the end.

Idag fick jag mitt betyg från förra terminen och det kunde faktiskt inte ha gått bättre. Jag som var osäker på om jag skulle klara kursen överhuvudtaget sitter nu här och tittar på mitt livs första A. Snacka om en boost för det "akademiska självförtroendet". Riktigt gott känns det. Firar lite i min ensamhet med en liten flaska vitt vin som jag hittade i kylskåpet. Tur att det var en liten, två glas räcker fint. Det är ju trots allt måndagkväll.

Helgerna är väldigt varierande nu för tiden (partyliv/hemmaliv) och nu har ännu en alldeles egen lördagskväll runnit iväg. Jag behövde vara själv och koppla av. Slängde ihop en god paj, tog ett bad, läste lite i en bra bok och tittade på "West End Star". Allt med ett glas vin och några hekto lösgodis som enda sällskap. Ungefär hur skönt som helst har jag haft det.
------------------------------------------------------

Som jag nämnde innan har det hänt en hel del sedan sist... För eventuella läsare, som känner att de vill hänga med i svängarna här i bloggen, tänkte jag göra en kortare sum-up av de senaste månaderna.

Slutat jobbet. Börjat plugga.
Först var det lite svårt att anpassa sig till studentlivet, men nu känns det kanon med det mesta.

Flytt.
Det kanske verkar puckat att flytta ifrån litet till större när ekonomin går motsatt väg (se förra punkten).

Känslor och sånt.
En hel del personliga händelser och privata grubblerier har grumlat hösten och vintern. Det har inte bara handlat om killar, men naturligtvis har killarna i mitt liv, sin vana trogen, bjudit på en del turer både fram och tillbaka. Exet fortsätter med sin ofelbara timing att påminna mig om sin existens och poppar hela tiden upp. Även om jag numera är säker på att han verkligen är ett avslutat kapitel, finns det såklart stunder då jag drömmer mig tillbaka.

Min darling som oväntat flyttade från stan för ett halvår sen (ungefär när jag senaste bloggade faktiskt) har inte försvunnit riktigt än. Sedan flytten har vi pratat en del i telefon och på msn och jag har tillåtit mig att känna saker som jag inte kände när han bodde här. Man tror alltid att gräset är grönare på andra sidan, jag vet. Han har hälsat på mig tre helger och varje gång har det varit otroligt bittersweet. Senast ringde han mig, stupfull, på nyårsnatten och berättade hur mycket han saknade mig. Den saknaden var (och är) verkligen ömsesidig.

Den nya personen kan vi kalla för A. och han har funnits i mitt liv nästan två månader. Eftersom jag och darlingen inte har nåt officiellt tillsammans finns det inga egentliga hinder för oss att dejta andra. I slutet av november presenterade min vän B. mig för sin vän A., som var den snyggaste kille jag sett på lääääänge. Enklast är nog att beskriva det hela som en blixtförälskelse; vi träffades varje dag och första (nervösa) dejten kunde vi konstatera att det klickade på alla möjliga sätt. Kyssarna jag fick då var magiska. Sedan har det varit lite upp och ner.

Först gick det fort - för fort - och jag blev rädd när allt verkade bli seriöst på rekordtid. Sedan sågs vi inte alls under julledighetens två veckor och jag höll på att längta mig galen. Förra veckan kändes det som att saker hela tiden kom emellan och vi fick ändra planer och sågs bara en gång på hela veckan. Han har också skurit ner rejält på antalet sms, vilket både glädjer och skrämmer mig. På ett sätt älskade jag att  jag kunde få 20 sms på en timme och på ett sätt skrämde det mig. Men nu saknar jag det och det känns som att den här blixtförälskelsen håller på att svalna av och det alldeles för fort. För hans del verkar det (att döma av vänners prat m.m.) handla om att han känner sig säker på att det ska vara vi. Men för min del handlar det lite mer om osäkerhet, tvivel och att jag inte är säker på om jag vill ha något oss överhuvudtaget. Dessutom kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag vill äta kakan eller ha den kvar. Kakan i det här fallet är förstås darling, som jag naturligtvis förlorar om jag skaffar pojkvän. Är A. värd det? That's the question.

För tillfället har jag en hel del fin lyxmat i kylskåpet. Åtminstone är det extralyx med tanke på att det är lång månads väntan på CSN just nu...

Med lyxmat menar jag fina ingredienser, ni vet, såna som man bara köper när man vill göra en middag som imponerar på någon. En show-off-middag har ofta minst ett dolt syfte och i det här fallet handlar det, som så ofta i den här sortens situationer, om en kille. Närmare bestämt var tanken att jag skulle övertyga honom om att hans bedömning av min flickvänspotential inte är nån missräkning.

Problemet är att den här middagen skulle ha utspelat sig i torsdags, men världen var emot mig/oss och typ allt körde ihop sig. Över helgen skulle A. lämna stan och vi hann inte göra några nya planer. Så  nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, varken med honom eller med maten...

Det här med A. är en annan historia, men vad ska jag göra med maten? Bjuda in några vänner och laga lyxmat till dem? Laga till mig själv och värma på resterna vid en eventuell ny middagschans? Laga till maten (enligt något av de tidigare alternativen) och skrapa spargrisens botten när en ny middagschans kommer? Vänta in ett förhoppningsvis nytt tillfälle nästa vecka och hoppas att maten håller tills dess?

Återkommer när jag kommit fram till en lösning...

Det känns som att det är en halv evighet sedan jag sist använde bloggen. Med tanke på vad mycket som hänt sedan sist är det väl inte helt underligt att det känns så... Men nu är tanken att den här terminen ska gå i ett lite lugnare tempo och jag ska göra (ännu) ett försök att blogga regelbundet. Så vi släpper det som varit och blickar framåt.

Känns dock noga att poängtera att det INTE är fråga om något nyårslöfte. Det är bara det att jag gärna vill blogga "på riktigt" - alltså tror jag att jag kan ro det i hamn också. But I guess we'll have to see about it.

När en person du brukade se som din vän inte har kvar dig i mobilens telefonbok längre är det dags att inse att du nog hade rätt när du kände dig lite bortglömd och avvisad.

Jag gjorde det här testet och blev "Dagboksbloggare", vilket beskrivs som följer.

Din blogg är din offentliga dagbok. Du skriver om tentor, mensvärk, godissug, barnuppfostran, tandläkarbesök, ångest, spindelfobi och relationsproblem. Du skiter fullständigt i huruvida dina inlägg innehåller korrekt grammatik, kommatering och tangentbordsmissar. Din blogg är ändå bara till för vardaglig ventilering och att ingen läser den bekommer dig inte det allra minsta.

---

Ps. Jag bryr mig om grammatik, kommatering och andra ingredienser i ett korrekt språk. Där har testet fel.

Ifall någon kom in i min lilla lägenhet just nu skulle de troligtvis stanna i dörren och sniffa lite innan de vågade kliva in. Jag har grundat med doften av en alldeles ljuvlig kladdkaka. Kladdkakan skulle säkert ge en hemtrevlig doft åt boendet om det inte vore för att jag sedan bakandet har smörjt in mig med en omgång brun utan sol (det är inte världens härligaste lukt på det, men what to do) och lagat en pasta bolognese med mycket lök och vitlök. Så luktar alltså en tisdag eftermiddag hos mig.